Det har blivit dags att titta lite närmare på några gamla klassiker, några riktiga gamla godingar till brädspel. Det finns gott om brädspel som man kan spela som har hängt med under flera generationer under årens lopp och sedan finns det spel som har betydligt flera år på nacken än så. Ett sådant spel som är i det närmaste uråldrigt och en riktig klassiker är schack, ett spel som man kan spela massor av gånger men som är väldigt svårt att bemästra. Schack spelas på en spelplan som har hela 64 rutor i ett rutmönster som har blivit så synonymt med schack att det kan beskrivas som schackmönstrat. Varannan ruta är vit och varannan ruta är svart.
Två spelare har sexton pjäser vardera. Åtta bönder och två torn, två hästar samt två springare utgör själva grunden för den lilla miniarmé av pjäser som vardera spelare har till sitt förfogande. Dessutom finns förstås en kung och en drottning, eller dam.
Kungen är nyckeln till en vinst eller en förlust i ett parti schack. Det gäller att likt i fotboll vara strategisk och skydda kungen till varje pris, annars blir det Schack matt. Men ett parti kan även sluta i endast matt eller remi. Schack matt blir det när kungen inte har någonstans att röra sig samtidigt som den har blivit schackad, försatt i schack. Att kungen hamnar i schack kan förenklat beskrivas som att kungen blir tagen nästa drag om inte kungen rör på sig. Ofta är en schack inte ett drag man gör med akt och mening i syfte att fånga kungen och vinna spelet, utan ett drag man gör för att tvinga sin motståndare att offra en annan pjäs. Det kan handla både om att ställa en pjäs framför kungen för att skydda denne eller om att tvinga motståndaren att flytta kungen för att ta en annan pjäs istället som inte kan flytta sig. Motståndaren kan ju inte flytta två pjäser på ett drag.